Jag jobbar på Scania i Falun under veckorna. Scania ska lägga ner sin verksamhet i Falun och för att flytten ner till Södertälje ska gå smidigare skickar Scania upp en del folk till Falun för att de ska lära sig så mycket som möjligt om hur saker går till där.

I början tänkte jag inte alls något om nedläggningen men nu när jag har vart där uppe ett tag så känns det sorgligt. Efter beslutet om nedläggningen har det börjat jobba många unga där men det är inte dem jag är orolig för utan det är de äldre härliga karaktärerna som finns där som jag tycker synd om. Jag jobbar och har lärt känna en del av dem. De har jobbat där länge och väl, jobbar och sliter, pratar om gräsklippare på fikarasterna, antecknar vilket väder det har varit dag för dag under alla år och tycker inte synd om sig själva för en sekund.

Anledningen till att jag inte oroar mig för de yngre är för att de har hela livet framför sig och Scania är bara en hållplats, för de äldre som har jobbat där i större delen eller hela sitt yrkesliv är det en annan sak. Det kan inte vara lätt efter så många år att sätta sig ner och söka jobb, skriva cv, personliga brev osv.

De är ett gäng riktigt härliga karaktärer och när jag beger mig av från Falun kring semestertid önskar jag de lycka till.