För första gången släpade jag med mig en Metro hem från tåget (22/3), inte för att Madonna prydde både fram- och baksidan utan för att kunna läsa artikeln om Bildt, Sverige och Kuba igen.

C. BildtI Bildts tal vid FN:s råd för mänskliga rättigheter nämnde han, bland många andra länder, Kuba som ett land där mänskliga rättigheter inte respekteras. Då begärde Kubas FN-ambassadör ordet och anklagade Sverige för att vara en blodig imperialistmakt där etnisk rensning pågår samt förföljelse av människor som inte är av Sveriges ursprungliga släkte. Därtill har Sverige, enligt honom, förslavat våra nordiska grannar.

Bildts tal om mänskliga rättigheter (video)

Kubanska ambassadörens svar/påhopp (video)

Dagens tistel går oavkortat till Kubas FN-ambassadör.
Förutom att Bildt uttalar ”world” som ”word” är det inget jag reagerar på i hans tal, han betonar inte Kuba på något anmärkningsvärt sätt. Men han nämnde Kuba och det räckte för att den kubanske representanten skulle bli skogstokig. Om inte skogstokig så träffade Bildt i alla fall någon öm punkt och det gjorde att kubas ambassadör gjorde bort sig ordentligt. Han ville framför allt framhäva att “Kuba, till skillnad från Sverige, förföljer inte invandrare och genomför inte etnisk rensning som bara tillåter dem vars hudfärg och hårfärg stämmer överens med de rasdrag som de gamla vikingarna hade att stanna i landet.”
Anfall är bästa försvar a lá Kubas FN-ambassadör.

Sverige har haft sin beskärda del av elände och blodutgjutelse genom tiderna och det är inget vi sopar under mattan, vad jag vet. Men Kubas ambassadörs uttalande var väldigt vanskligt och det mesta taget ur luften.
Något jag inte gillar är att vi släppte ifrån oss Norge i början av 1900-talet men det gjordes till och med fredligt. Det jag saknar är oljan, inte krig och en kryddigare historia(vi har ju Sthlms blodbad och annat som räcker mer än väl).
Buttom line – istället för att spotta i sveriges backspegeln borde Kuba titta sig i spegeln och se över vad som kan förbättras. Det tycker jag Sverige är hyfsat bra på.

Jag får en känsla av att Bush och Kubas ambassadör har grävt efter information i samma hatt. Bush fick plötsligt veta (för mer än 4 år sedan) att Irak jonglerar med kärnvapen och kubas ambassadör fick, till sin förvåning, veta att Sverige var ett hemskt och barbariskt land.

Behöver vi första gången sedan WWII ta fram den svenska tigern i oss?